Scape

Det var jättefint!
Det var inte så jobbigt eftersom vi bara var dom närmaste.
Psalmerna passade jättebra.
Det är läskigt att präster låter så jävla övertygande när dom pratar om bibeln och allt dom nu tror på!
Jag tror inte på det för fem öre, men det låter ju bra.
Fast den här prästen verkade inte kunna allt han skulle säga.
Det var uppenbart att han tappade bort sig massa gånger.
Men han körde snygga räddningar som: ehhhhh, ööhhhhm, ehum, host.
Jag tror han var påverkad!

Jag kommer sakna Oma, även fast jag inte träffade henne så ofta.
Det var synd, vi var dåliga på det, hon ville ju så gärna träffa oss oftare.
Då fanns ändå tanken på att hon alltid fanns där, man kunde träffa henne nån annan gång.
Misstag. Man ska inte tänka så.
Jag hann träffa henne en gång när hon var som sjukast.
Det är rätt skönt på det sättet ändå för då har man kvar den där bilden av henne när hon var frisk och glad.
Så som jag har med farfar, jag är på ett sätt glad att jag inte fick träffa honom när han var som sjukast.
Jag var så liten då så risken var väl att jag skulle ha kvar den bilden av honom.
Minnen är det bästa man har.



Var inte rädd,  det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.